Lennart

Degerliden

 
       
 

Om du kryssar mig i valet, så vill jag inte att du ska köpa grisen i säcken. Här kommer därför en kort sammanfattning av mitt liv och hur det format mig.

 
       

Tregenerationers-hushåll har sina fördelar

 

För att ta det från början så växte jag upp på skogstorpet Norra Degerliden, Burträsk. Det är därför min familj heter Degerliden.

Drygt två kilometer är det till närmaste granne, så jag fick klara mig utan alltför många jämnåriga kamrater tills jag började skolan.

 

Den äldste blev min bäste vän

       
 

Småsystrarna kom och därmed ökat ansvar. Med ökat ansvar kom ökad kunskap och nyfikenhet att lära mer.

För att livet skulle fungera måste alla bidra med det man kunde. Här lärde jag mig att kvinnors och mäns arbete var lika viktigt.

 
       
 

Vi var till stor grad självförsörjande under min tidiga barndom. Senare blev konsumtionssamhällets villkor alltmer påtagliga, och då fick vi lära oss vad nedlagda bensinpumpar och ledlagda livsmedelsaffärer betydde.

 
       
 

Kommunikationerna var inte särskilt bra,men vi hade skolskjuts nästan hela skolåret.

När vi skulle ringa till varandra, fick vi rabbla byanamn i en lång kedja för att komma fram till rätt by. Då kunde telefonisten säga att den man ville tala med var i Burträsk, så det var ingen idé att ringa på. En social kontroll på gott och ont.

 
       
 

Det fanns många yrken att välja på och många var skickliga i hantverk, som idag är mer eller mindre försvunna.

De flesta hade inte råd att studera vidare efter folkskolan. Själv lånade jag privat till mina gymnasiestudier.

 
       

1936 års affisch

- tyvärr lika aktuell

 

Mitt politiska intresse var redan väckt när jag började gymnasiet i Skellefteå.

Jag gick med i Folkpartiets Ungdomsförbund, FPU.

Jag blev elevrådsordförande och samarbetade med bland annat med Sara Lidman i ett projekt med utbytesstudenter från Kenya.

Min ideologiska inriktning var den Folkpartiets partiledare Bertil Ohlin företrädde; socialliberalismen.

 

     

Årets affisch

 

Umeå Universitet blev nästa anhalt, och under ett år var jag sociala utskottets ordförande i studentkåren. Året därpå blev jag ordförande i studentkåren för 1,5 år och därefter general-sekreterare i kårhusinsamlingen för att bygga dagens kårhus på universitetsområdet.

Det var fantastiska och spännande år, då jag kunde omvandla mitt socialliberala tänkande i praktisk verklighet. Kunskapen från mina företagsekonomiska -och nationalekonomiska studier var också mycket värdefull.

 

       

Jag är medlem i några föreningar, bl a:

Rädda Barnen

Män för jämställdhet

SPF Björken

Föreningen Norden

Björkstakatten

 

Redan under universitetstiden hade jag fått goda kontakter med Umeå kommun och Folkpartiets företrädare. Därför var det enkelt att tacka ja till jobbet som ombudsman för länet 1973. Det jobbet hade jag till jag gick i pension 2008/09.

Vid sidan har jag varit förtroendevald politiker inom landstinget, länsstyrelsen och kommunen samt tjänstgjort som ersättare i riksdagen.

Under tiden har jag fått egen familj med barn och barnbarn. De som bor kvar i Umeå delar jag gärna vardagen med.

Gemensamt intresse i familjen är att föda upp friska och harmoniska exotic- och perserkatter.